Solen har gått ned. Näktergalens vackra sång tystnar snart. Våren är verkligen här idag. De japanska körsbärsträden står i full blom och har redan börjat bädda marken med sitt rosa flor. Våren – full av liv och med hopp om en väntande sommar. Idag har det varit en annorlunda dag. Var på begravning och sade adjö till en fin arbetskamrat. Hela hans familj var där, t o m hans yngsta barnbarn som bara föddes några dagar innan han gick bort. Det var sorgligt men också fint att se att livet går vidare i oss alla. Även de som lämnar oss finns kvar i våra minnen och hjärtan och till och med ibland i våra gener. Känner tacksamhet för allt jag har, även om min egen familj är liten och man inte vet hur det blir den där dagen då det är dags att säga adjö. Men denna dag kändes oerhört meningsfull just för att jag fick dela denna stund med min arbetskamrats familj och vänner. För det är ju ändå dessa ögonblick i livet när vi visar vad vi känner och betyder för varandra som vi påminns om vad som egentligen är viktigt i livet. Kärleken ÄR helt enkelt oändlig. Det är bara vår fysiska form som skiftar och till slut upphör. Men kärleken finns alltid kvar. För att citera dagens minnesstund ”en dag skall jorden minnas oss som vinden minns solens värme”. Är helt enkelt tacksam för allt som händer. Namaste.